Alla som spelat ett pusselspel i några veckor känner igen det: någonstans mellan hundra och trehundra slutar bräden att gå på första försöket. Känslan är att spelet har vänt sig mot dig. Det stämmer delvis, men inte på det sättet folk brukar tro.
Det som faktiskt ändras
Tre saker skruvas upp längre ut, och alla tre är synliga på skärmen om man tittar efter.
- Brädet blir mindre, inte större. Färre rutor betyder färre möjliga kombinationer per drag, och därmed färre kaskader som löser saker åt dig.
- Hindren staplas. Ett lager is blir två lager is med en låda under. Varje lager är ett extra träff som måste hamna på exakt rätt ruta.
- Dragbudgeten krymper i förhållande till målet. Målet växer snabbare än antalet drag, vilket är den enda skruven spelet drar åt tyst.
Det som bara känns så
Två saker upplevs som ökad svårighet utan att vara det. Den första är att du spelar snabbare än förut, eftersom mekaniken sitter — och snabb spelning på ett litet bräde ger fler slarvdrag. Den andra är att förlorade bräden nu kommer i klunga: eftersom nivåerna tar längre tid, hinner du med färre per liv, och tre förluster i rad känns som en vägg trots att det är samma andel som tidigare.
Vad som ser ut som en skruv men inte är det
Två saker beskylls ofta för att göra spelet svårare utan att göra det. Den första är brickfördelningen: många är övertygade om att spelet slutar ge de färger man behöver. Det går inte att kontrollera utifrån, men det som faktiskt syns är att mindre bräden ger färre brickor totalt, vilket ger samma upplevelse utan att någon regel har ändrats.
Den andra är erbjudandena. När ett bräde förlorats tre gånger dyker det gärna upp ett paket med extra drag, och det tolkas som att spelet höjt svårigheten för att sälja. Enklare förklaring: erbjudandet visas efter tre förluster oavsett vilket bräde det gäller, och tre förluster är just det som händer när bräden blir längre.
Vad du gör åt det
- Behandla ett nytt bräde som ett rekognoseringsförsök. Det första försöket är till för att se vad målet ber om; klarar du det ändå, bra.
- Räkna hinderlagren innan du börjar. Två lager på sex rutor är tolv träffar, inte sex.
- Spara det sista livet till ett bräde du redan förlorat två gånger, inte till ett nytt.
- Sluta när tre bräden i rad gått fel. Det är inte vidskepelse — uppmärksamheten är slut, och nästa bräde blir det fjärde.
Livssystemet gör kurvan brantare än den är
På nivå 30 tar ett bräde en till två minuter, och fem liv räcker till en kvart. På nivå 300 tar ett bräde fyra till fem minuter, och samma fem liv är slut på tjugo minuter — men nu har du bara försökt fem gånger i stället för tolv. Antalet försök per session sjunker alltså kraftigt utan att någon har rört svårigheten, och det är en stor del av känslan att kurvan skjuter i höjden.
Praktisk följd: längre ut i spelet är varje försök värt mer, och därför lönar det sig att lägga trettio sekunder på att läsa brädet innan det första draget. Tidigare kunde du prova dig fram; nu kostar det en tredjedel av kvällens försök att göra det.
Om känslan av orättvisa
Det finns bräden där utgångsläget är dåligt: målen ligger i motsatta hörn, budgeten är knapp, och de första kaskaderna faller åt fel håll. Det händer, och det är inte inbillning. Skillnaden mellan ett dåligt bräde och dålig spelning går att mäta: förlorar du med tio enheter kvar på mätaren var det brädet, förlorar du med en eller två var det dragen.
De flesta förluster längre ut ligger i den andra kategorin, och det är goda nyheter — den delen går att göra något åt. Se även genomgången av brädtyperna, som är den snabbaste vägen till färre bortkastade drag.